Måste en kärlek dö så att en annan kan leva?
Eller vad gör vi när känslorna har lurat och manipulerat det sunda förnuftet och snärjt in det som en klätterväxt i desperation och förnekelse? När hjärnan har blivit våldtagen av känslorna och det enda vi tänker med är hjärtat?
Hur långt kan vi gå mot vår vilja? Någonstans inom oss måste vi ju veta och känna att det är någonting som inte är rätt, någonting som inte är bra. Vad är det som hindrar oss från att ta fram det och analysera det? Förnekelse kanske.. Rädsla.
Vad är det värsta som kan hända? Man blir ensam. Ingen vill känna sig ensam. Men vi är ju alla ensamma, i oss själva. Och då har vi ju det gemensamt iaf.
Att känna är inte livshotande. Vi dör ju inte. Även om det gör så ont att man tror det.
(Om det inte är en fysisk skada dock. Då kanske man smäller av och kolar vippen på stört.) Jag menar ju förstås den abstrakta formen av känslor.
När vi har kastat bort och haft sönder så mycket av det liv vi hade runt omkring oss att det inte alls finns mycket kvar av det, då kan det nog bli jobbigt. Är det då vi trycker ner våra rädslor och fortsätter leva i förnekelse för att ingenting kommer ju egentligen bli bättre av att vi tar upp det där som vi vet är fel och analyserar det och känner på det?
"Det finns ändå ingen kvar nu så jag kan lika gärna..."
För tillslut finns det ju ingen kvar. Om man inte vårdar sina relationer vissnar dom och dör. Vad är det man inte förstår med det? Varför tar känslorna och desperationen över och gör oss blinda för det som står rakt under nästan på oss? Måste en kärlek dö så att en annan kan leva?
Och varför är det alltid kärleken till oss själva som dör först?
Vi gör val även om vi vet att det får konsekvenser vi inte vill veta av. Men välja måste vi. Allting hade varit alldeles för enkelt om vi kunde äta kakan och ha den kvar. Ibland får man stå i skamvrån med dumstruten på och ibland kan man skrika sitt val från ett hustak.
Skamvrån verkar ha fått väntlista, kösystem och en egen web-sida där man kan beställa dumstrutar i sin favoritfärg. Kärleken har inte längre samma härliga, trevliga effekt på folk. Man blir dum i huvudet och handlar i desperation.
Det sunda förnuftet lades in på psyket efter en traumatisk skilsmässa med känslorna så nu vet inte folk vad dom gör längre.
Kastar bort vänner som om dom vore skräp, ser inte sitt eget värde och tappar bort sig själva i förnekelsen och tomheten. För tomt som fan lär det bli tillslut. Om inte minst den dagen man vaknar upp ur sin jag-valde-fel-psykos och inser att man då VERKLIGEN är alldeles ensam.
Eller när man slutar vara den man är bara för att man inte kan eller orkar hitta tillbaka till sig själv för att man inte längre vet vem man är. När det har gått så långt att man ser sig själv som ett skal. Som bara sitter där och tar emot allt. När man inte längre slåss för det man tror på. När det man förut brann så mycket för inte har en låga kvar för att man har blivit dränkt av manipulation och sina egna mer starka känslomässiga behov. När man inte orkar ta sig upp efter fallet. När man bara fortsätter falla och det inte spelar någon roll längre.
När man har gett upp.
"That's when you fall"
Diagnos MF
Tänk att såå lite kan göra att vi missförstår varandra såå mycket. Jag tänker på ett sätt och du på ett annat, PANG! missförstånd. Jag förklarar på ett sätt och du på ett annat, PANG! missförstånd igen.
Sen går det inte att lösa det heller för då har man redan blivit arg eller besviken på varandra och så trasslar man till det ännu mer genom att säga saker som man egentligen inte menar och så tror den andre att man menar det för att den inte förstår att man bara säger det för att man är arg och så blev det ännu ett missförstånd.
Man kan förklara sönder en lösning också, tills det också leder till ytterligare ett missförstånd. "Så här var det.." "Neeej, så HÄR var det!" Men det är ju aldrig samma sak för någon annan som det är för en själv. JAG vet ju vad JAG menar. Det är där vi måste gå ännu djupare och längre in i tankarna och känslorna för att få reda på varför man menar något som man sagt och HUR man menar det. Varför man resonerar som man gör. Ett jävla projekt.
Kan inte alla bara förstå vad man menar och hur man tänker när man säger något?
Förstå. Det är fint ord. "Jag förstår dig." Det är en av dom finaste meningarna tycker jag. Förstå och förlåta. Man måste nog förstå innnan man förlåter.
Missförstå, missförstånd. Det låter ju nästan som en sjukdom. Att missförstå borde vara en diagnos. Så man vet innan, lite som en försäkring, så slipper man bli arg och besviken.
"Den här männsikan har diagnos 'missförstånd' även kallad MF, så hon har extremt lätt att missförstå saker man säger." Vore inte det fel kanske man kan undra? Då dömer man ju personen i fråga det första man gör och så vill INGEN vara kompis med den.
Jo, men så är det väl med allt tänker jag. Får man höra att en unge i skolan har ADHD eller DAMP eller någon annan bokstavskombination så vill man ju inte leka med den utväcklingsstörda galningen som kastar stolar och trampar sönder sandslott. Alla är vi människor och alla har vi möjligheten att kunna välja. Då väljer jag att INTE leka med "Diagnos missförstånd".
Men det gör jag ju ändå. Det är inget jag kan undvika direkt. Ingen av oss. Och visst blir man jävligt less på det. På alla missförstånd menar jag.
Man kanske kan försöka bli sån där diplomat. "Jag säger ingenting för jag tycker varken hit elller dit, upp eller ner. Rätt eller fel ingår inte i min arbetande del av hjärnan. Jag säger ingenting." Nej, riktig så fungerar det nog inte. Skittråkigt skulle det bli också.
- Säg vad du tycker då.
- Jag tycker ingenting..
- Ja men vafan säg nu vad du tycker.
- Jag tycker ingenting.
- MEN FÖR HELVETE MÄNNISKA TYCK NÅT DÅ FÖR FA AN!!!
Folk skulle nog bli mer irriterade och arga över det än om man hade diagnos missförstånd.
Hur undviker man missförstånd då? Innan man säger något, ska man tänka tvåtusen gånger på det då så att det inte blir fel? Man har ju ändå en förmåga att sammansätta ord man lärt sig till meningar. Man har sina egna åsikter och man borde få säga precis det man menar utan att linda in det i bomull med röda rosetter runtom utan att det ska uppstå missförstånd.
Är det personen som tar emot meningen man komponerat som har MF då den aldrig fattar vad det är man menar med det man säger? Eller hör den bara jävligt dåligt? Kan det vara så att den här personens egna åsikter och tankesätt är så annorlunda att det blir fel helt enkelt? Eller är det JAG som tycker fel, säger fel?
Men andra människor förstår ju..
Varför blir det bara så jävla fel hela tiden? Och när blir det rätt?
Jag ska nog fundera över det där med att bli diplomat iallafall..
Det har hänt så mycket!
Oj oj oj, det har hänt mycket!
Lillen har tagit studenten.
Vi har ätit massor med korv (för att det bara är så att det är korv vi gillar!)
Lillens Special
Vi har byggt Örebros största gösnubbe; Dj Cranky.
Emil byggde fast mig i snön och jag kom inte loss för att han är så himla stark!
Min bästa Josse i hela världen har åkt nu för att vara borta i ett halvår 
Ingen kommer att kunna ta din plats i mitt liv när vi är så där sjuka i huvudet eller när vi äter glass och dricker festis (bara för att vi hatar festis) vid slottet på våren för att längta in sommaren!
Vi har feber båda två och jag är genom förkyld. Ingen ursäkt jag vet men...vafan.
Jag har fått en tamagotchi som heter Ulric. Han dog idag med bajs i hela ansiktet. Jag reset:ade honom och ger nu det hela ett nytt försök med Ulric2 som för tillfället vill ha hur mycket kärlek som helst men jag tvingar honom att sova istället.
Vi har bakat pepparkakor, ja, en del blev brända och nej, det var inte mitt fel. Som vanligt varje år måste jag göra någonting som har med könsorgan att göra på pepparkaksgubbarna eller med pepparkaksdegen.
Jag försökte snorta mjöl som jag så länge velat prova men aldrig tagit mig modet till att göra och nej, man blir inte hög på det. Man får bara liiite liite ont i näsan, där ja, som jag pekar på där precis där ja.
Det vi konstaterade igår och idag är att jag har fått kåtslag ca tre ggr, Lillen luktar för jävla mycket skit, Josse är borta och Emil har så dålig framförhållning att han inte ens kan planera in sina toalettbesök då han nästan kissat ner sin bil.
Och jag saknar dig när jag vet att vi inte kommer att ses på flera timmar även om jag inte borde sakna så kan jag inte låta bli..
Min lilla skrutteprutt!
Åh! Jag träffade min bästa lilla underbaraste vovve i hela världen för ett par dagar sedan! Jag har saknat honom så!
Min älskade lilla Texas 
Först gick jag och hämtade honom och när hans matte öppnade dörren blev Texas fullständigt tokig! Han hade garanterat saknat mig med! På promenaden hem till mig träffade vi Lillen. Texas drog sönder sig i kopplet med med lite träning och massa beröm så skärpte han till sig på 2 röda!
Väl hemma hos mig blev han jättekär i Lillen, han ville sitta hos honom och pussa honom hela tiden. Mamma kom hem och då böt Texas favorit en stund och följde efter mamma var hon än gick.
"Men varför är du så ful för? Din lilla fula vovve. Hehehe. Nej! Du är så ful! Vad vill du?! Åh, han är så gullig!" pratade mamma på med Texas med sin fjantigaste röst någonsin.
Jag skämde bort honom med massa korv, ost och skinka! Och vi busade som sjutton i soffan tills mamma blev orolig då Texas började "gräva" i filten.
Vi gick hem till Emil för att sedan åka ut i skogen som jag lovat Texas att vi skulle göra.
Full koll i bilen som vanligt!
Jag släppte honom lös när vi kom in en bit i skogen och på en sekund var han utom synhåll. Han är så sjukt snabb. Han kom direkt på inkallning och han såg så lycklig ut! Min lilla pärla! Jag blir så stolt över honom när han är så där duktig!
Han var lite snål med pussar i skogen. Det var så mycket annat intressant att hålla koll på
Jag saknar honom redan! Längtar som sjutton tills jag ska träffa honom igen!
Det var så himla mysigt och kul!
Ett nytt tidsfördriv
Jag och "Den andra Emil" har kommit på ett nytt tidsfördriv. Men det är bara riktigt mysigt när det är snö ute. Vi åker ut (i den bästa bilen någonsin) i skogen, någonstans jävligt ödsligt och läskigt (fast endå mysigt), sen går vi rakt in i mörkret och testar hur långt vi vågar gå. Jag vet att det låter dödstrist men det är kul!
Det var så sjukt fint där ute i skogen. Man såg alla stjärnor och även om det var kallt o mörkt så var det så fint! Men läskigt! Vi bestämde också att vi ska bygga en liten hydda där med glastak så att man kan ligga o titta på stjärnorna med våran stjärnkikare.
Så snart det blir snö så ska vi åka igen! Jag tror nästan att det ska få bli bara vårat ställe det där.. Jo, det får det bli. En flagga ska sättas upp där det står: Emil & Josefines ställe.
Den här bilen är så tung. Jag har aldrig åkt i en skönare bil! (Har aldrig kört en skönade heller)
Så jävla vidrig gran! Tänk er att det står något äckel där bakom och snart hoppar fram som ett jävla mongo och börjar äckla sig!
Ja, det låter töntigt men skulle DU vilja gå in i detta mörker på denna skogsväg?! Det är ju det som är sporten liksom, man vet inte vad som finns där..
Incubus - I miss you
En utmärkt bilförare
Jo, jag har varit lite busig. Jag har nämligen kört bil. En lite mer speciell kompis till mig och jag åkte ut till en parkering. Han har en väldigt skön bil må jag säga. Jag är fasen kär i den! Iaf, jag var så exalterad att jag nästan trillade av stolen! Det gick hur bra som helst och jag är TUNG på att hålla koll på bilen. Jag vet exakt var på vägen den ligger.
Okej, jag var busig igår också. Då åkte vi på en landsväg = rövgången och jag gasade på så "den riktiga föraren" blev nästan rädd haha!
Men aja, ikväll när vi hade kört runt lite åkte vi till en längre raksträcka så att jag fick växla upp till 4:an och jag var så stolt! Det gick så bra och jag ÄLSKAR att köra bil!! Sedan skadar det ju inte att man hade ett bra och hur trevligt sällskap som helst som kan så mycket och som visar hur man ska göra och som är så söt att man smälter lite grann inombords
Jag har beslutat mig för att ta körkort och aldrig sluta köra! Men bara om du vill följa med..
Min framtida bil. (Jag har ingen aning om vad det är för nån bil men en sån vill jag ha)
Här är vi två olagliga (tänker inte ta en bild där man ser våra ansikten! Då kommer säker någon gola ner oss):
Asså, ska jag slå honom eller ska jag klappa på hans mjuka hår?? Den som vet svaret vinner bilen på bilden ovan!
Ett nytt gäng-hängs-gäng
Min nya familj består nu av mamma/syster Josefine, fotbolls och fixar-farsan Emil, lillebror Diagnos-Lillen och adoptivbarnet Malm. Jag har aldrig haft så roligt och mått så bra som jag gör när jag är med min lilla familj!
Vi gäng-hänger och ibland blir vi fulla, sen hänger vi och är bakis och äter pizza och vårat nya intresse och nöje är att bowla (om vi kan sluta missa tiden nästa gång) och att åka till IKEA och söndags-glo.
Adoptivbarnet Malm:
Bitterfitta-alkis-cross-morsan/syster Josefine:
ADHD-lillebror Lillen:
Farsan Emil:
Syskonkärlek så till den miiilda miiiilda grad!! :
Vi ser inte ut så här egentligen. Vi valde att på dena bild gestalta Knarkar-Emil och Alkohol-depp-Josse.
Så här ser vi ut på riktigt:
Imorgon blir det ännu mer gäng-häng. Åh jag längtar tills vi har ett eget hem att vara äckliga och mysiga i!
Att rebounda eller inte rebounda...
När man träffar någon lite sådär efter att man gjort slut med en annan, ni vet, man reboundar lite, gills bara reboundet då om det är någon man inte alls känner, som man bara hånglar eller ligger med en gång? Eller räknas all typ av närkontakt med killar som rebounding?
Och om det är så, när slutar man då att rebounda? Alltså när har man reboundat klart? En vecka, en månad, tre månader? Ett halvår? Eller är ett rebound bara ett onenightstand?
Man kan ju inte liksom "dejta" en kille efter ett breakup för då blir det ju lite "Hej hej allihop det här är min rebound-kille som jag ska studsa tillbaka in i singellivet med och när jag är där så kastar jag bort honom någonstans!"
Men om man nu HAR träffat någon som man inte alls ser som en rebound-kille, någon som man faktiskt tycker om, reboundar man endå då? När man inte längre har några som helst känslor kvar för sitt ex, när man faktiskt har kommit över den sorgen och honom även om det inte alls gått så lång tid efter breakup:et men man har råkat träffa någon, är det fortfarande rebounding?
Jag förvirarr mig själv..
Jag ser inte detta som rebounding. Been there done that, jag har reboundat förr. Jag vet hur jag INTE skulle känna då. Och jag skulle INTE känna så här..
"Be my baby, I'll look after you"
Bowling
Jag och ett par killkompisar var och bowlade i fredags. Jag är sämst på att bowla.
Det var skit kul och jättetrevligt och alla var glada men dessvärre fick vi inte någon bana förrens klockan 23.00 så vissa av oss (Lillen) hann bli lite överförfriskade.
Vi kastade dom där jädra kloten över banan och inte en enda strike fick jag men jag slog ner ganska många av käglorna. Dom andra var hyfsat bra men en av oss var så duktig att han måste ha en dold talang inom bowling. Det var chockerande. Jag blev avundsjuk.
Lillen var också ganska duktig. Men mest ful och full 
Han förstod iaf var klotet kom tillbaka men jag tror inte att han fattade hur.
Efter att jag storförlorat i bowling (som förövrigt inte är en sport utan ett nöje enligt min mening) så gick vi till Pitchers för att plåga min hårt arbetande syster men hon hade tydligen slutat för kvällen så min onda plan sprack. Det var väldigt mysigt på Pitchers men jag fick skrika sönder min röst för att ens höra vad jag själv sa. Det är alltid fullsmockat med folk där och dom pratar så högt att det känns som att öronen ska trilla av.
Efter en öl och ett djupt samtal med en väldigt fin människa var det dags att åka hem.
Det var skitpissbajs väder men det sket jag i för jag var glad!
Breakup-rules
Så här gör man tydligen när man ska göra/gör/har gjort slut med någon:
1. Dagen innan du tänker lämna din partner säger du att du älskar henne/honom mer än någonting annat. Att du är jättekär och vill dela ditt liv med denne. Var gullig och skicka gulliga sms.
2. Dagen då du gör slut ska du vara så kall och hård du bara kan. Var elak och börja packa dina saker. INTE prata om att försöka förbättra förhållandet genom olika alternativ.
3. Fortsätt köra den kalla stilen jag-bryr-mig-inte-ett-skit-stilen. Fortsätt packa dina saker. Vägra prata med din partner om förhållandet eller om er två överhuvudtaget. Var formell. Hur ont det än gör i den andre, inte för att du bryr dig om det iaf.
4. Ljug och säg att du inte vet om ni kommer att bli tillsammans igen. Ge falska förhoppningar. Gråt en skvätt, så att hon/han åtminstånne TROR att du är ledsen och att detta är jobbigt för dig med.
5. Skyll allt på den andre. Det är inte dig det är fel på, det är din ex-partner. Keep telling your self that.
6. Se din ex-parter i ögonen och utan en känsla eller utan en tvekan och säg rakt ut "Jag vill aldrig mer vara tillsammans med dig."
7. När du flyttat ut alla saker från det som var erat gemensamma hem, lämna då kvar sådant skit du själv inte vill ha så att exet kan få den bördan på sina axlar. Då kommer du undan jävligt lätt o smidigt.
8. När ditt ex sedan ringer och vill göra fred för att ingen av er ska gå vidare i livet med hard feelings så säg inte förlåt. För som i regel nr 5 är ju ingenting ditt fel. Du är perfekt.
9. Efter att det varit slut i mindre än en månad, flytta då in i din gamla kärleks lägenhet. Din gamla kärlek som du varit så kär i blir ju en alldeles perfekt lösning nu! Samtidigt som ditt ex blir sårad och förargad har du ju vunnit sista striden! Du har gått vidare från en tjej, en säng, ett hem, till ett annat. "In your face!" tänker du då.
10. Bli sedan arg på ditt ex när hon/han ringer och kräver att du ska tömma erat gamla gemensamma hem på prylarna du tänkte lämna kvar för att du inte orkade ta hand om skiten. Släng då på luren i örat på henne/honom för att visa hur mogen du är och hur mycket du gått vidare och vuxit som människa.
Du kanske vann striden om vem som går vidare först, men jag vann hela kriget. För snart kommer jag att vara bättre än så här. För jag gick inte vidare på ett falskt sätt. Jag tog den hårda vägen för jag klarade av att fejsa mina känslor och fejsa verkligheten som den faktiskt är. Jag klarade av att stå för mina misstag och mina brister. In your face.
Ihålig
Jag la mitt blöndane hjärta i dina händer. Jag öppnade mig och delade mina innersta tankar och känslor med dig.
Du vände dig om och gick. Jag skrek åt dig "Du får inte gå! Du får inte gå.."
Ensam stod jag kvar och betrakta det som låg framför mig. Det var så svart och så kallt.
Mina tårar föll till marken och frös till is.
När jag sedan försökte gå därifrån halkade jag på min egen sorg och när jag väl låg ner kunde jag inte resa mig igen.
Jag var död. Jag är död. Inuti.
Jag lever men jag lever inte.
Det är en dimma och jag har gått vilse i den. Jag kan inte längre hitta dina händer som drar mig ur det helvete av förvirring jag befinner mig i. Du har gått ifrån mig och det ljus som skulle leda mig hem har slocknat.
Jag är död inuti.
Jag lever men jag lever inte.
Jag är helt tom.
I'm trying to figure out what else to say
To make you turn around and come back this way
It's all your fault
You called me beautiful
You turned me out
And now I can't turn back
I hold my breath
Because you are perfect
But i'm running out of air
And it's not fair
Man gör inte så!
Man säger inte ena dagen att man älskar någon med hela sitt hjärta, att man är jättekär och vill dela sitt liv med den för att nästa dag göra slut och ta alla sina saker och sticka därifrån! Man gör bara inte så.
Man gör det inte.
Man ser inte någon man varit tillsammans med i nästan 2år i ögonen och säger "Jag vill aldrig mer vara tillsammans med dig." utan en känsla, utan en tår, utan att någonting alls syns i ögonen. Dina ögon var tomma när du spottade ut orden i ansiktet på mig. Tomma.
"Jag tror inte på oss. Jag har ingen energi kvar." Du har aldrig trott på oss och du har aldrig haft någon energi. Hade du haft det, hade det visat sig mycket tidigare. Istället levde vi i två olika världar och försökte lösa saker på två olika håll. För inte kan man väl prata om saker. Nej, det är farligt. Farligt att visa känslor och säga vad man tycker.
Det hade löst en hel del om du bara hade sträckt ut din hand och sagt "Vi klarar det här. Tillsammans." om du bara hade trott på oss tillsammans MED mig, inte i din egna lilla värld.
Om du hade tagit tag i mig, ruskat om mig och sagt "Skärp dig nu, annars lämnar jag dig!" så hade jag vaknat ur min mardrömm och vi hade nått varandra. Men icke. Sådant gör man väl inte, nej, det är farligt. Alla ska ansvara för sig själva och aldrig hjälpa andra. För inte är det mitt fel. Det är hennes fel. Det är hon som har förstört oss.
Hade vi gjort det tillsammans så hade det aldrig funnits ett slut. För tillsammans klarar man allt. Man klarar allt om man älskar. Men det var väl det du inte gjorde, älskade.
Fuel - Hemorrhage (In My Hands)
Memories are just where you laid them
Dragging the waters
Till the depths give up their dead
What did you expect to find?
Was it something you left behind?
Don't you remember anything I said when I said
Don't fall away
And leave me to myself
Don't fall away
And leave love bleeding
In my hands
In my hands again
Leave love bleeding
In my hands
In my hands
Love lies bleeding
Oh hold me now
I feel contagious
Am I the only place
That you've left to go
She cries her life is like
Some movie black and white
Dead actors, faking lines
Over and over and over again she cries
Don't fall away
And leave me to myself
Don't fall away
And leave love bleeding
In my hands
In my hands again
Leave love bleeding
In my hands
In my hands
Love lies bleeding
And I wanted
You turned away
You don't remember
But I do
You never even tried
Don't fall away
And leave me to myself
Don't fall away
And leave love bleeding
In my hands
In my hands again
Leave love bleeding
In my hands
In my hands again
Leave love bleeding
In my hands
In my hands again
ohhhhhhh
ohhhhhhh
Det gör ont i hela hjärtat när jag hör denna låt
NY BLOGG!! VIDEOBLOGG!!
Jag och min kära vän Emil (även kallad Lillen) har nu bestämt oss för att skapa en karriär tillsammans. Det är nog den bästa idén både han och jag har kommit på detta år!
Det är nämligen så att jag sjunger och Lillen rappar. Så vi slog våra sjuka huvuden ihop och skrev en låt. När vi väl var i studion för att spela in hade jag med mig min kamera och självklart filmade Lillen allt (stalker som han är )
Han skapade sedan en blogg om oss där han lagt upp filmen från gårdagens låtinspelning och dylikt.
Vi kommer alltså att i fortsättningen lägga upp allt vi lyckas dokumentera på http://www.vieknas.blogspot.com/
Kika in där och följ våran väg mot framgång! Eller följ oss bara Puss!
En ängel i mitt trasiga hjärta
Och jag älskar honom mer än livet jag lever men jag kan inte hitta ett bättre sätt att visa honom det.
För det finns inget bättre sätt.
När han andas lever jag. Den luft han andas ut, andas jag in.
I honom finner jag lust att finnas. Det är han som får mig att fortfarande vara här.
Det jag sagt förr är inga ord jämfört med dessa.
Och hans allt var jag men nu är jag den som aldrig kommer att älskas igen.
Du var min värld, mitt liv och min styrka och nu kan jag inte längre leva för någon tog ifrån mig nyckeln till hans hjärta och till den värld som var våran.
Och varje sekund utan honom känns som en evighet..
Han är så nära men så långt bort.
När jag sträcker ut min hand för att nå honom är han redan på andra sidan jordklotet.
Att vakna utan hans varma, trygga kropp nära min, sliter sönder mig inifrån.
Att somna utan hans varma, trygga kropp nära min, sliter sönder mig inifrån.
Att älska det jag kallar en ängel kan ingen förstå för det finns inga änglar som denna.
När ska du rädda mig från det helvetet jag lever i?
Pink - I Don't Believe You
Pink - Glitter In The Air
